itneverends

~ min älskade dunboll

Du blev lika glad varje gång du såg någon av oss. Skuttade runt som en galning & ville absolut inte sitta i buren när vi var ute. Släppte man ut dig så hoppade du efter en vart man än gick. Ibland skuttade du över till grannens tomt men stannade alltid undrer deras äppelträd där man sen fick bära hem dig ifrån.
Du hjälpte mamma att gräva när hon skulle plantera blommor, fast du åt lika gärna upp dom när det var klart.
Du kunde verkligen värma ens hjärta, kunde det där med att göra någon glad fast du ibland rev sönder en totalt.

Jag hoppas att du har de bra uppe i kaninhimlen, att det finns många andra du kan skutta runt med & att det där uppe inte finns några elaka rävar.

Vila i största frid min prins. <3
14 maj 2007 - 28 september 2012.

Deras kärlek till oss människor går inte att beskriva.
Hade kanin när jag var väldigt liten... det är tråkigt att vi "utlever" dem, men jag försöker tänka att dom är med oss och lever vid våran sida så länge vi behöver dom, dom hjälper oss igenom olika delar av livet därför blir även deras kärlek så stark.
När jag var liten och mina föräldrar flyttade isär så mådde jag dåligt, jag mådde så dåligt att jag isolerade mig från omvärlden. mamma har berättat att jag kunde sitta och stirra i väggen utan att göra något.. Då tog mamma med mig och min lillebror hem till någon som hade fått katt ungar. Det var flera stycken små lurviga krabater som hoppade runt och busade med varandra. Jag satte mig ner på golvet och tittade på dom. När jag satt där och tittade på dessa små liv så kom en liten en och satte sig rakt framför mig. Då visste jag att jag inte valde honom, han valde mig, Tiger.
Han katt fick mig att må bättre och börja leva igen. När vi bara hade haft honom ett litet tag så knackade grann tjejen på och frågade om vi ville ha en katt till, mamma frågade mig om vi skulle ha en till katt och så blev det, Leo.
Dessa två katter blev bröder, de hängde ihop hela tiden och de drog mig ut ur isoleringen, de var mina hjältar. Tiger och Leo.
De blev ute katter men kom oftast hem på kvällarna. Tiger var en fighter och hade ofta stora sår på kroppen. En dag kom han inte hem igen... Leo levde med oss några fler år än vad Tiger gjorde. Inte allt för lång tid efter att vi flyttade hit där jag nu bor så blev Leo sjuk, vi tog honom till veterinären och de opererade honom. Några dagar senare väckte mamma mig en morgon och då låg han helt stel på badrumsgolvet. Han hade lämnat oss.

Ibland känner jag deras närvaro, ibland tillsammans ibland var o en. Vi har haft fler katter under åren men dessa var mina hjältar, både i mina unga år och fortfarande i mina drömmar.

Om du vill så kan du få följa med mig till Leo någon gång.